Ikväll skrev du till mig. Jag blev sådär löjligt glad. Känner mig så himla fåmig när jag kommer på mig själv med att sitta och le för mig själv. För det gjorde jag verkligen. Du sa ord till mig som jag behövde höra. Oj oj, vad jag behövde höra dom... Ännu en gång hade jag tänkt tacka dig för att du finns men det behöver jag nog inte. Du vet precis hur jag känner och vad jag tycker och hur mycket det du gör betyder för mig. Så egentligen behöver du ingen förklaring. Du skulle förstått ändå. För att du förstår. Du förstår alltid. Även när ingen annan gör det så gör du det. Det är därför du är så jävla bra och jag kommer aldrig i hela mitt liv släppa greppet jag har om dig. Du har sagt samma sak till mig flera gånger. Att du hoppas att vi kommer vara vänner för alltid. Du är bäst, L.