SÅ. JÄVLA. JOBBIGT.

Det är så jävla jobbigt att du har flyttar ifrån mig. Det är så jävla jobbigt att vi inte kan ses varje helg. Att inte bo 20 minuter ifrån dig. Utan nu tar det 4 timmar för mig att ta mig till dig. Jag vet att det är detta du vill och det är det som gör dig lycklig. Och jag vill inte att du skulle stannat för min skull. Det är bara så jävla jobbigt. Jag vet inte vad jag ska ta mig till.

Det har blivit ännu jobbigare sen jag var och hälsade på dig. För det var först när jag kom hem igen som jag verklige förstod att du hade flyttat. Sen du har flyttat har jag inte lust att göra någonting. Samtidigt som jag vill göra saker hela tiden. För att fördriva tiden, samtidigt som jag inte känner någon livsglädje utan dig.

kär i en ängel


love


lights will guide you home


min favorit


varit kär

Jag tror att jag har varit kär. Eller, jag trodde att jag var kär kanske man ska säga. Men det var jag inte. Nu vet jag hur det känns och dom känslorna jag hade då går inte ens och jämföra med dom jag har idag.

Jag är kär, på riktigt denna gången.


natt.

Detta kommer bli en jobbig natt. Tänker på dig och saknar dig fastän jag träffade dig igår bara.

Vill kyssa dig. Vill känna dig. Vill ha dig. Vill känna dina händer längs min rygg, mina ben, mina bröst. Dina läppar mot min hals. Vill se in i dina ögon. Vill viska att jag älskar dig. Vill att det ska pirra i magen när du håller om mig.

Vill ha dig här.


mitt hjärta

Det går bra nu.

JAG FÖRBANNAR MIG SJÄLV

Ditt namn på skärmen, ett litet ett sms från dig vände på mitt pissiga humör till glädje. Detta bådar inte gott.

alldeles nyss fick jag lyssna till ditt skratt och du berättade att du saknar mig i natt, det gör jag med

Där stod jag i regnet. Frös gjorde jag och jag kunde inte ens känna mina fringrar. Lars Winnerbäck stod på scenen en bit bort med sin akustiska gitarr. Introt till "Elegi" klingade lätt på gitarren och tårarna började falla precis som regnet ovanför. De gick inte att stoppa. Jag ville inte stoppa det. Där stod jag och skakade och kände mig patetisk, lycklig och jävligt ledsen på samma gång.

Man kan väl säga att såret har läkt någorlunda men om något vidrör det gör det rätt ont. Elegi är ju din låt, Linus.

POESI OCH HELVETE

Det känns som att alla texter överallt, på bloggar osv, måste vara så djupa och med en fint budskap och med fina "blommiga" ord. Allt ska vara så jävla fint hela tiden. Vaffan? Man är inte på det där blommiga humöret hela tiden. Alla blir arga. Så svär för fan! Glöm den där pryda hipsterfasaden och skrik jävlar, fan och helvete så högt du bara kan. Livet är inte en dans på rosor. Vi stöter alla på motgångar då man får vara fly förbannad.

Tolka mig inte fel nu. Inget fel på hipsters, bor även en liten sådan inuti mig. Jag menar bara att det byggs upp en sån fin och perfekt värld på dess bloggarna, som jag för övrigt älskar, med alla fina bilder och texter. Nu sa jag nästan emot mig själv. Ingens värld är perfekt, så våga bli arg. Bara för att någon annan tror att du är en viss sorts person, på grund av hur du målat upp dig själv på internet, betyder det inte att du behöver leva upp till deras person v dig. Du är din egen. Var inte perfekt. Perfekt är tråkigt.

Förlåt för svammel.


x

Nej, jag har varit stark ända fram tills nu och jag tänker fan inte sluta här. Nu sätter jag fan ner foten. Hårt. Jag tänker inte låta dig komma nära igen, sist jag gjorde det slutade det åt helvete. Och det finns ingenting som säger att det inte kommer göra det denna gången med.

2012-05-08

Här sitter jag och gör det mesta och ingenting. Biter rastlöst på sugrören i min flaska med hallonsoda. Vill ju skriva men har inte något vettigt att säga, vad gör man? Nä. Jag vet inte riktigt.

Jag lyssnar på Håkan i alla fall. Dom där sorgliga och hjärtekrossande låtarna, det är ju trots allt dom som är dom bästa. Den där sårbara sidan kommer fram och man sitter med tårar ögonen och känner att alla ens skyddande murar krossas ner.

Jag behöver känna mig sönderiven för att kunna resa mig igen.

Nej, jag vet inte vad jag precis har skrivit. Så förstår om ni inte heller gör det.

ÄR SVAGHET LIKA MED ETT KNIVHUGG I RYGGEN?

För mig, kanske för dig också, är lögner något som drar sig till mig hela tiden av någon anledning och suger ut all min enegri när jag minst anar det. Och när jag behöver energin som mest. Man tror att någon nära aldrig skulle kunna ljuga för en. Men så fel man kan ha. 

Ser det ut som jag är någon som tycker om att man ljuger för en? Eller ser jag svag ut, så svag att man inte tror att jag kan hantera sanningen? Att om man säger sanningen till mig skulle jag knäckas? Men sanningen kommer alltid fram till slut och då gör det så ont. Så jävla ont. Alltid får jag dra ur sanningen ur andra själv. Sanningen kan svida, men att veta att någon har ljugit för en är ännu värre. Så jävla mycket värre.

"Ju mera dom spottar på mig, desto snabbare kommer jag blomma."

JAG VAR SÅ SÄKER

För ungefär ett år sen var jag helt säker på vad jag ville göra efter jag hade tatt studenten. USA och au pair var det enda som cirkulerade runt i mitt huvud. Och för inte så jättelängesen bestämde jag mig för att jag ville bli polis. Men all den viljan att göra det har sugits ur mig. Ingen lust till något av det längre. Jag har ingen aning om vadfan jag ska göra med mitt liv.

Vad gör man när man inte har en aning? Jag vet inte och jag bryr mig. Just nu skiter jag i framtiden och lever i nuet. Då är då och nu är nu. Jag är ung och fri och tänker leva så med.

Ångest. Inte ångest.
Ångest. Inte ångest.
Ångest. Inte ångest.

A

Du älskar Håkan lika mycket som jag gör. Du har ett ordval som ingen annan. När jag ler så ler du. Och du är så otroligt söt när du gör det. Dina bruna ögon som kan se rakt igenom mig. Att vi kan prata om allt. Du inte är som alla andra. Du kan vara så fruktansvärt envis. Du köpte level när jag sa att jag tyckte om det. Du är kär i mig.
Och därför är jag kär i dig.

FANFANFAN

Nu har jag börjar tycka om någon som bor långt ifrån mig. Igen. Sket det sig? Ja. Är jag ledsen? Ja somfan.
Man ska inte bli kär i mig, det slutar bara åt helvete.

DET ÄR OMÖJLIGT ATT VARA KÄR OCH KLOK PÅ SAMMA GÅNG


IBLAND ÄR EN DRÖM DET FINASTE MAN HAR

Jag hade världens mest hemska dröm men även den finaste på länge. Du sprang ner för trapporna på tågstationen och jag sprang mot dig. När vi nådde fram till varandra lyfte du upp mig och kysste mig samtidigt som du snurrade runt. Tårarna rann ner för bådas kinder i ren lycka av att få vara tillsammans. Du satte ner mig på en bänk, kollade in i mina ögon och bara log.

Sen vaknade jag och insåg att det bara var en dröm.


HAN ÄR LYCKLIG OCH JAG ÄR TRASIG


Tidigare inlägg
RSS 2.0