Jag tror att jag har varit kär. Eller, jag trodde att jag var kär kanske man ska säga. Men det var jag inte. Nu vet jag hur det känns och dom känslorna jag hade då går inte ens och jämföra med dom jag har idag.

Jag är kär, på riktigt denna gången.

Detta kommer bli en jobbig natt. Tänker på dig och saknar dig fastän jag träffade dig igår bara.

Vill kyssa dig. Vill känna dig. Vill ha dig. Vill känna dina händer längs min rygg, mina ben, mina bröst. Dina läppar mot min hals. Vill se in i dina ögon. Vill viska att jag älskar dig. Vill att det ska pirra i magen när du håller om mig.

Vill ha dig här.

Det känns som att alla texter överallt, på bloggar osv, måste vara så djupa och med en fint budskap och med fina "blommiga" ord. Allt ska vara så jävla fint hela tiden. Vaffan? Man är inte på det där blommiga humöret hela tiden. Alla blir arga. Så svär för fan! Glöm den där pryda hipsterfasaden och skrik jävlar, fan och helvete så högt du bara kan. Livet är inte en dans på rosor. Vi stöter alla på motgångar då man får vara fly förbannad.

Tolka mig inte fel nu. Inget fel på hipsters, bor även en liten sådan inuti mig. Jag menar bara att det byggs upp en sån fin och perfekt värld på dess bloggarna, som jag för övrigt älskar, med alla fina bilder och texter. Nu sa jag nästan emot mig själv. Ingens värld är perfekt, så våga bli arg. Bara för att någon annan tror att du är en viss sorts person, på grund av hur du målat upp dig själv på internet, betyder det inte att du behöver leva upp till deras person v dig. Du är din egen. Var inte perfekt. Perfekt är tråkigt.

Förlåt för svammel.

Jag hade världens mest hemska dröm men även den finaste på länge. Du sprang ner för trapporna på tågstationen och jag sprang mot dig. När vi nådde fram till varandra lyfte du upp mig och kysste mig samtidigt som du snurrade runt. Tårarna rann ner för bådas kinder i ren lycka av att få vara tillsammans. Du satte ner mig på en bänk, kollade in i mina ögon och bara log.

Sen vaknade jag och insåg att det bara var en dröm.