det var förr.

Den där pojken var rätt fin. Ett tag. Innan han trampade på mig. Han sa rätt fina ord till mig, han menade inte dom. Men jag var för naiv för att se det. Jag sa "Jag litar alldeles för lätt på folk, big mistake..." då svarade han "Det är det inte alls det, det är dom du litar på som missbrukar det.", jag litade på dig. Bara så att du vet.

Jag vill bara banka huvudet i väggen för att jag inte insåg. Jag borde ha sett det, nu efter åt så inser jag ju att det var hur tydligt som helst och blir arg på mig själv för att jag inte såg. Dumma, dumma Fanny. Du kunde sparat dig mycket smärta, men du tog chansen och hoppade i stället. Men jag klarade mig, här står jag, stark och rak i ryggen. Jag tog mig igenom det och det vet jag att du också kan göra. Det som inte dödar dig gör dig bara starkare. Så våga hoppa, det finns alltid någon där nere som tar emot dig. Kanske den personen du minst anar.

- Fanny Walhed

RSS 2.0