ÄR SVAGHET LIKA MED ETT KNIVHUGG I RYGGEN?

För mig, kanske för dig också, är lögner något som drar sig till mig hela tiden av någon anledning och suger ut all min enegri när jag minst anar det. Och när jag behöver energin som mest. Man tror att någon nära aldrig skulle kunna ljuga för en. Men så fel man kan ha. 

Ser det ut som jag är någon som tycker om att man ljuger för en? Eller ser jag svag ut, så svag att man inte tror att jag kan hantera sanningen? Att om man säger sanningen till mig skulle jag knäckas? Men sanningen kommer alltid fram till slut och då gör det så ont. Så jävla ont. Alltid får jag dra ur sanningen ur andra själv. Sanningen kan svida, men att veta att någon har ljugit för en är ännu värre. Så jävla mycket värre.

"Ju mera dom spottar på mig, desto snabbare kommer jag blomma."

JAG VAR SÅ SÄKER

För ungefär ett år sen var jag helt säker på vad jag ville göra efter jag hade tatt studenten. USA och au pair var det enda som cirkulerade runt i mitt huvud. Och för inte så jättelängesen bestämde jag mig för att jag ville bli polis. Men all den viljan att göra det har sugits ur mig. Ingen lust till något av det längre. Jag har ingen aning om vadfan jag ska göra med mitt liv.

Vad gör man när man inte har en aning? Jag vet inte och jag bryr mig. Just nu skiter jag i framtiden och lever i nuet. Då är då och nu är nu. Jag är ung och fri och tänker leva så med.

Ångest. Inte ångest.
Ångest. Inte ångest.
Ångest. Inte ångest.

A

Du älskar Håkan lika mycket som jag gör. Du har ett ordval som ingen annan. När jag ler så ler du. Och du är så otroligt söt när du gör det. Dina bruna ögon som kan se rakt igenom mig. Att vi kan prata om allt. Du inte är som alla andra. Du kan vara så fruktansvärt envis. Du köpte level när jag sa att jag tyckte om det. Du är kär i mig.
Och därför är jag kär i dig.

FANFANFAN

Nu har jag börjar tycka om någon som bor långt ifrån mig. Igen. Sket det sig? Ja. Är jag ledsen? Ja somfan.
Man ska inte bli kär i mig, det slutar bara åt helvete.

RSS 2.0